Lex Maria: Åtgärder försenades vid hjärtstopp
Ballongvidgning av kranskärl fördröjdes för en patient som drabbats av akut hjärtstopp.
Ballongvidgning av kranskärl fördröjdes för en patient som drabbats av akut hjärtstopp.
På grund av ett strömavbrott kunde en pågående höftprotesoperation inte genomföras som planerat. Detta ledde till att patienten drabbades av ökat och förlängt lidande samt nedsatt rörelseförmåga.
Andningssvårigheter och smärta hos en patient bedömdes som försämring av en kronisk sjukdom, men visade sig senare bero på frakturer.
Diagnos av en patients hudförändring försenades. Den visade sig senare vara malignt melanom.
Uppföljande röntgenundersökningar av en patient som behandlats för cancer uteblev av misstag. Det ledde till att diagnos och behandling av en annan cancersjukdom försenades.
En patient som opererats hade kvarstående påverkan på medvetandet. Trots det dröjde kontakt med neurologjour, vilket fördröjde handläggningen.
En patient fick svårt att andas och prata efter att ha fått en central infart spolad. Det visade sig bero på att fel lösning infuserades eftersom sprutan var felmärkt.
Bristande uppföljning i samband med njursvikt innebar sannolikt sämre utgångsläge inför en uppföljande operation.
Operation av en fraktur fördröjdes för en multisjuk patient. När patienten skulle opereras drabbades hen av ett hjärtstopp, och avled trots livräddande åtgärder.
En patient fick allvarliga komplikationer efter en operation och visade tecken på sepsis. Bristande övervakning och uteblivna åtgärder bidrog till att patienten avled.
Avvikande fynd i undersökningar följdes inte upp, och diagnos och behandling av tarmcancer hos en patient försenades.
En patients symtom bedömdes som rosfeber, men visade sig vara en allvarlig infektion som ledde till att hens ben behövde amputeras.
Bristfällig utredning av en patients symtom gjorde att diagnos och behandling av tarmcancer försenades.
En patient med diabetes sökte vård för ett sår på foten. Brister i handläggning kan ha bidragit till att en del av patientens tå senare behövde amputeras.
En patient hade symtom i form av synpåverkan under lång tid eftersom diagnos och behandling försenades.
En patient fick ett akut hjärtstopp kort efter att ha lagts in på en vårdavdelning. Enligt rutinerna skulle ett EKG ha tagits redan på akutmottagningen, men det gjordes aldrig.
Undersökningar av förändring på en njure fördröjdes. När patienten fick diagnosen njurcancer var sjukdomen spridd.
Brister i kommunikation ledde till att en stroke upptäcktes sent.
En patient i länet sökte vård för en hudförändring, men delar av utredningen fördröjdes.
Kommunikationen var bristfällig när en patient flyttades mellan olika sjukhus.