Nytt liv med ny njure

– Jag har fått livet tillbaka, säger Josefin Karlsson.
Hon har levt med kronisk njursvikt. I februari i år fick hon en ny njure som hennes bror donerade.

Josefin Karlsson, 28, var bara några månader när det konstaterades att hon led av kronisk njursvikt. Under sina första levnadsår spenderade hon mycket tid på sjukhuset.

– Sedan har jag levt ganska normalt, men gått på årliga kontroller, berättar Josefin Karlsson.

När hon var 16 år gjordes en biopsi som visade att hon bara hade 50 procent njurfunktion. Då tvingades hon börja medicinera.

– Jag mådde dåligt av vissa mediciner, fick lågt blodtryck och samlade på mig mycket vätska. Det blev allt jobbigare att träna, berättar Josefin, som alltid levt ett aktivt liv.

Josefin utbildade sig till sjuksköterska och började jobba.

– Jag funderade inte så mycket över njursvikten, utan körde bara på med jobb och träning för att jag ville.

Men njursvikten gjorde sig påmind och tog allt mer kraft från Josefin:

– I november 2011 gick jag ned i halvtid på jobbet och ett par månader senare blev jag heltidssjukskriven. Då hade jag bara 7-8 procent njurfunktion och blev inlagd på sjukhus.

Dialysbehandling
I mars 2012 fick Josefin sin första dialysbehandling.

– När jag började gå på dialys upplevde jag att jag fick tillbaka ork, men det fungerade inte så länge, berättar hon.

Hon började med tre dialysbehandlingar i veckan, men det blev snabbt fyra, fem och sex. Med dialysbehandlingen blev Josefin infektionskänslig.

– Jag blev väldigt trött, det var verkligen påtagligt. Och mitt liv styrdes av väldigt många restriktioner.

Samtidigt som Josefin började gå på dialys började en utredning för att hitta en donator. Hon hade fått höra att väntetiden för en ny njure kunde vara upp till fyra år. Möjligheten för Josefins pappa att donera en njure undersöktes, men det visade sig inte gå.

Passande donator
Josefin blev allt sämre. Hösten 2012 blev hon sängliggandes flera veckor med migrän, illamående och hon fick dessutom en infektion i den cdk hon hade. Till slut hade hon ingen egen njurfunktion. När hon mådde som sämst såg hon inte särskilt ljust på framtiden. Men då anmälde Josefins storebror John sitt intresse att vara donator – och han passade.

Operationen, som skulle genomföras på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, började planeras. Eftersom Josefin och John inte tillhör samma blodgrupp fick hon genomgå en hel del behandlingar innan för att transplantationen skulle lyckas och för att hennes kropp skulle kunna ta emot den nya njuren.

– Det är fascinerande vilka behandlingar som finns, konstaterar hon.

28 februari i år genomfördes transplantationen. Varken Josefin eller John drabbades av några komplikationer efter ingreppen och båda har mått bra. Den första tiden efteråt var Josefin i karantän eftersom hon var känslig mot infektioner.

– Jag mådde lite dåligt i några veckor efteråt, men det gick sakta men säkert framåt, säger Josefin.

Tillbaka med ny kraft
I slutet av maj fick hon börja arbetsträna på sin arbetsplats som är en vårdavdelning på Norrlands universitetssjukhus.

– Då var det ju nästan ett och ett halvt år sedan jag jobbat sist och det hade varit väldigt tungt på slutet, så det var lite nervöst att komma tillbaka. Men med bra arbetskamrater och chefer har det gått jättebra, säger Josefin, som nu jobbar 75 procent.

Sedan Josefin började medicinera, och framför allt de sista tre åren innan operationen, kunde hon inte leva och träna som hon ville.

– Nu orkar jag vara vaken hela dagarna. Jag kan jobba och träna och ändå ha ork att leka med mina syskonbarn på kvällen. Jag får äta och dricka vad jag vill utan restriktioner. Jag har fått livet tillbaka, säger Josefin.

Tacksamheten till sin bror John, som donerade sin ena njure till henne, kan hon inte beskriva med ord:

– Man kan inte få en gåva som är större än så.