Forskning om samers hälsa

I sitt arbete som sjuksköterska mötte Laila Daerga renskötande samer som av olika orsaker sällan besökte hälso- och sjukvården eller inte kände sig hemma där. Förra året disputerade hon vid Umeå universitet i ämnet ”Hälsoaspekter i svensk renskötsel – att leva i två världar.”

I arbetsrummet på Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman sitter ett jättelikt fotografi från den Västerbottniska fjällvärlden, en mer passande inramning för mötet med Laila Daerga är svår att få.

Lågt förtroende

De senaste åren har Storuman varit hennes arbetsplats när hon forskat, annars är det hemmet i Klimpfjäll och Vilhelmina södra sameby som gäller för skötseln av familjens renar.

– Underlaget till min forskning kommer delvis från projektet ”Hijven veasoe, Ett bra liv”, som jag och samebykollegan Britta Karin Winka genomförde vid Södra Lapplands forskningsenhet i Vilhelmina, där det framkom att samer hade ett lägre förtroende för hälso- och sjukvården, speciellt primärvård och psykiatri.

Nedärvda trauman

I sin forskning vid Umeå universitet ville Laila Daerga ta reda på varför det förhöll sig så och genomförde bland annat djupintervjuer med renskötande samer.

– En av orsakerna till den dåliga kontakten med vården visade sig vara nedärvda, historiska trauman som finns kvar, till exempel rasbiologiska undersökningar, kolonisering, tvångskristnande, tvångsförflyttningar, som det fortfarande pratas om, säger hon.

Också kulturen, livsstilen och värderingarna bland samerna spelade in, något som Laila Daerga har egen erfarenhet av.

– Vi väljer vad vi pratar om och vad vi är öppna med. Samer är ett naturfolk och det framkom i avhandlingen att traditionella läkekonster fortfarande används, ofta som komplement till sjukvården. Den är nära förknippad med naturen och det blir naturligt att man ibland vänder sig till den, till exempel läkeväxter.

Renen är central

Men det mest centrala, och den faktor som kanske spelar störst roll i kontakten med hälso- och sjukvården, är renskötseln.

– Renen är centralt i samernas liv. Om du fått en tid för läkarbesök en dag i september samma dag som det är renslakt och du inte har någon att överlåta ansvaret till, så hoppar du över läkarbesöket, säger Laila Daerga.

– Allt är beroende av renen. Kärleken till djuret ger så mycket mer än bara pengar att leva för.

Växlar mellan världar

Laila Daergas forskning visade också på hur samerna rör sig in och ut ur minoritetssamhället och majoritetssamhället.

– I minoritetssamhället, där samer träffar andra med samma värderingar och där ord inte alltid är viktiga, hämtar man kraft. Man växlar ständigt och omedvetet mellan de olika världarna och är då bättre rustad när man rör sig tillbaka till majoritetssamhället.

Anpassad vård

Frågan är då vad hälso- och sjukvården kan och behöver göra för att underlätta för den samiska befolkningen? Också det kom fram i Laila Daergas forskning.

– Med kultur- och språkanpassade vårdtjänster känner sig den samiska befolkningen hemma, förklarar Laila Daerga. Det är också viktigt med flexibla öppettider, vilket också är bra för andra yrkesgrupper.

– Om det sedan finns en baskunskap om samernas kultur, till exempel om renskötselåret, behöver inte samerna själva utbilda vårdpersonalen.

Bekräftelse med skyltar

Ytterligare en åtgärd är information på samiska, något som visserligen redan nu finns, men som kan göras än mer, menar Laila Daerga.

– Att till exempel sätta upp skyltar på samiska vid sjukstugor och hälsocentralen skulle vara en bekräftelse, förklarar hon.

Laila Daerga är relativt ensam i Sverige om att forska om samer och samers villkor, kollegan Lena Kroik, som inom kort också disputerar vid Umeå universitet, är en annan.

Saknar etiska riktlinjer

– Sverige saknar till exempel etiska riktlinjer för forskning om urfolk. Samer ska inte forskas på utan forskas med, säger Laila Daerga.

Mer information: Laila Daerga, Glesbygsmedicinskt centrum, 070-214 97 07

Jan Alfredsson
Kommunikationsstaben
Västerbottens läns landsting